Jämställdhetskampen behövs även i Sverige!
I tisdags presenterade Världsbanken World Development Report 2012 och regeringens Anders Borg och Gunilla Carlsson kommenterade rapporten (Expressen 31 jan 2012) genom att säga att satsningar inom jämställdhet är sunt ekonomiskt tänk. Vi från Miljöpartiet de gröna uppskattar att regeringen lyfter frågan om kvinnors ekonomiska självbestämmande och möjligheter på arbetsmarknaden som en förutsättning för välfärd och utveckling i samhället.
Alliansens syn på jämställdhet och utveckling lämnar dock mycket i övrigt att önska. Från ett grönt perspektiv vet vi att det som gynnar kvinnor i Sverige gynnar även kvinnor i utvecklingsländer. Där har regeringen en oroväckande tendens att förlägga jämställdhetsproblematik utanför Sveriges gränser och allra helst utanför EU. Sedan 2008 är jämställdhet ett av tre av regeringen prioriterade områden när det gäller politiken för global utveckling. Trots det saknas det i dag i det regleringsbrev som styr regeringens eget biståndsorgan Sida konkreta krav på att en viss del av biståndet ska riktas direkt till kvinnor.
Satsningar på kollektivtrafik gynnar miljövänligt resande och jämställdhet både i Sverige och i andra länder. Majoriteten av kollektivtrafikresenärer är kvinnor och det omvända gäller för bilister, så även i Sverige. Men Alliansen väljer allt som oftast att bygga motorväg för män med bil framför järn- och spårväg som gynnar kvinnor, unga, studenter och låginkomsttagare. Ett stort hinder för många kvinnor i utvecklingsländer är att hitta trygga, billiga och enkla sätt att transportera sig bland annat för att göra nödvändiga inköp, ta sig till arbete och för att delta i politiska möten. Kvinnor i Afghanistan kastas i fängelse för att ha liftat i privatbilar utan manligt sällskap och kvinnor i Bangladesh drabbas hårdast av översvämningar orsakade av klimatförändringar, eftersom normer gör att de inte kan lämna huset utan manligt sällskap.
Jobbskatteavdraget har inneburit mer pengar i plånboken för en medelinkomsttagare men de med högre inkomster, vilket främst är män, har fått betydligt mer. Det ökar skillnaderna mellan män och kvinnors disponibla inkomster. En undersköterska med 22 000 kr i månads lön får 2012 ca 1650 kr i jobbskatteavdrag medan en direktör med 65 000 kr i månadslön får 4250kr/ månad. Men arbetslösa, sjukskrivna, föräldralediga och pensionärer får inte ta del av jobbskatteavdraget vilket ytterligare förstärker effekten att skillnaderna mellan män och kvinnors disponibla inkomster ökar då fler kvinnor är sjukskrivna och kvinnor tar ut merparten av föräldrapenningdagarna.
Att minska mödradödligheten är det av FN:s milleniemål där väldigt lite hänt sedan målen antogs. Fortfarande dör ca en halv miljon kvinnor varje år på grund av brist på adekvat vård eller transporter till sjukhus under graviditet och förlossning. Flickfoster aborteras fortfarande och i Kina saknas uppemot en miljon flickor på landsbygden. Det här är frågor som behövs tas på allvar och Sverige behöver vara pådrivande inom både FN och i EU inom området sexuell och reproduktiv hälsa.
Som sagt är det lovvärt att regeringen lyfter jämställdhet som en förutsättning för ekonomisk utveckling men det verkar än en gång som att kortsiktiga ekonomiska vinstintressen prioriteras högre än hållbar utveckling och reella möjligheter för kvinnor i Sverige och världen. Var är satsningarna på jämställdhet och hållbar utveckling i Sverige Anders Borg och Gunilla Carlsson?
Gunvor G Ericson, jämställdhetspolitisk talesperson MP
Helena Hellström Gefwert, sammankallande Miljöpartiets jämställdhetskommitté
Läs debattsvaret i Expressen: http://www.expressen.se/debatt/1.2698098/gunvor-g-ericson-och-helena-hellstrom-gefwert-jamstalldhetskampen-behovs-aven-i-sverige