Jag läser Hanne Kjöllers ledare i dagens DN om hovrättens friande dom i ett väldtäktsmål och känner hopplöshet. Flickan som utsatts har aspberger och har därför svårt med sociala kontakter. Både tingsrätt och hovrätt anser visserligen att hon är trovärdig. Men i och med att hon inte kan uttrycka sig tillräckligt tydligt och saknar ord för det som hon utsatts för så menar hovrätten att hon kanske inte kunnat förmedla att hon inte var med på noterna och friar därför. Hon sa alltså inte tillräckligt mycket nej.

Senast i måndags hade jag ett samtal med en bekant, utbildad jurist som arbetar på en intresseorganisation för neuropsykriatriska funktionsnedsättningar, om domstolens objektivitet. Hen menar att domstolens krav på sammanhängande vittnesmål omöjliggör fällande domar i brott som har begåtts mot personer med neuropsykriatiska funktionsnedsättningar. Anledningen till det är att de, precis som i fallet som Kjöller tar upp, har svårt att uttrycka sig på det sätt som domstolen vill. Berättelsen kanske hoppar tidsmässigt, eller så måste målsägaren få specifika frågor för att kunna berätta. Sådana frågor godtar inte domstolen idag då det anses vara ledande.

Den 1 november 2011 skrev Madeleine Leijonhufvud och Suzanne Wennberg (professorer em. i straffrätt) om att högsta domstolen ändrar praxis så att gärningsmannens berusningsgrad ska tas hänsyn till. De hävdar att det riskerar att bli fritt fram för en gärningsman vid sexualbrott att hävda att hen var för full. ”Gärningsmannen var så berusad att han fick för sig att kvinnan var med på allt. ’Jag var så full att jag inte hörde vad hon sa´. Eller han var för full för att fatta att hon sov eller befann sig i något annat hjälplöst tillstånd.” skriver de.

Dessa två utvecklingar i kombination med varandra gör mig orolig för rättsäkerheten. Vi vet visserligen redan att det är otroligt svårt att få ett sexualbrottsmål prövat i domstol och ännu svårare att få en fällande dom. Domstolarna tror ofta att ett offer ska agera på ett visst sätt, aldrig tidigare haft en (sexuell) relation med förövaren och vår nidbild av en våldtäktsman (han som lurar i buskarna och överfaller kvinnor i skydd av mörkret) bidrar starkt till det. Vi vet att det inte är ovanligt med ovidkommande frågor om offrets sexuella vanor, klädsel, beteende under kvällen och så vidare.

Vart diskussionen om att ett nej alltid är ett nej tog vägen? När blev det okej att ha sex med någon som inte gett sitt uttryckliga medgivande?

Kvinnors (och mäns) rätt att bestämma över sin egen kropp borde vara absolut. Men dagens lagstiftning om sexualbrott speglar en bild av att kvinnan alltid är villig fram till dess att hon sagt något annat. Men inte ens det räcker för domstolen. Hon måste ha protesterat på rätt sätt, helst gjort fysiskt motstånd. Men det behöver inte heller vara tillräckligt. Hon får inte varit för alkoholpåverkad och absolut inte ha svårt att uttrycka sig. Då kanske gärningsmannen inte uppfattade hennes nej, även om hon blivit inlåst på en toalett mot sin vilja och gjort motstånd mot all form av fysisk kontakt.

Fram till dess att varje människa tillåts sätta sina egna gränser själv måste vi fortsätta att ifrågasätta systemet. Vi får inte sluta förens samtycke är inskrivet i lagen och införlivat i rättstillämpningen.

I tisdags presenterade Världsbanken World Development Report 2012 och regeringens Anders Borg och Gunilla Carlsson kommenterade rapporten (Expressen 31 jan 2012) genom att säga att satsningar inom jämställdhet är sunt ekonomiskt tänk. Vi från Miljöpartiet de gröna uppskattar att regeringen lyfter frågan om kvinnors ekonomiska självbestämmande och möjligheter på arbetsmarknaden som en förutsättning för välfärd och utveckling i samhället.

Alliansens syn på jämställdhet och utveckling lämnar dock mycket i övrigt att önska. Från ett grönt perspektiv vet vi att det som gynnar kvinnor i Sverige gynnar även kvinnor i utvecklingsländer. Där har regeringen en oroväckande tendens att förlägga jämställdhetsproblematik utanför Sveriges gränser och allra helst utanför EU. Sedan 2008 är jämställdhet ett av tre av regeringen prioriterade områden när det gäller politiken för global utveckling. Trots det saknas det i dag i det reglerings­brev som styr regeringens eget biståndsorgan Sida konkreta krav på att en viss del av biståndet ska riktas direkt till kvinnor.

Satsningar på kollektivtrafik gynnar miljövänligt resande och jämställdhet både i Sverige och i andra länder. Majoriteten av kollektivtrafikresenärer är kvinnor och det omvända gäller för bilister, så även i Sverige. Men Alliansen väljer allt som oftast att bygga motorväg för män med bil framför järn- och spårväg som gynnar kvinnor, unga, studenter och låginkomsttagare. Ett stort hinder för många kvinnor i utvecklingsländer är att hitta trygga, billiga och enkla sätt att transportera sig bland annat för att göra nödvändiga inköp, ta sig till arbete och för att delta i politiska möten. Kvinnor i Afghanistan kastas i fängelse för att ha liftat i privatbilar utan manligt sällskap och kvinnor i Bangladesh drabbas hårdast av översvämningar orsakade av klimatförändringar, eftersom normer gör att de inte kan lämna huset utan manligt sällskap.

Jobbskatteavdraget har inneburit mer pengar i plånboken för en medelinkomsttagare men de med högre inkomster, vilket främst är män, har fått betydligt mer. Det ökar skillnaderna mellan män och kvinnors disponibla inkomster. En undersköterska med 22 000 kr i månads lön får 2012 ca 1650 kr i jobbskatteavdrag medan en direktör med 65 000 kr i månadslön får 4250kr/ månad. Men arbetslösa, sjukskrivna, föräldralediga och pensionärer får inte ta del av jobbskatteavdraget vilket ytterligare förstärker effekten att skillnaderna mellan män och kvinnors disponibla inkomster ökar då fler kvinnor är sjukskrivna och kvinnor tar ut merparten av föräldrapenningdagarna.

Att minska mödradödligheten är det av FN:s milleniemål där väldigt lite hänt sedan målen antogs. Fortfarande dör ca en halv miljon kvinnor varje år på grund av brist på adekvat vård eller transporter till sjukhus under graviditet och förlossning. Flickfoster aborteras fortfarande och i Kina saknas uppemot en miljon flickor på landsbygden. Det här är frågor som behövs tas på allvar och Sverige behöver vara pådrivande inom både FN och i EU inom området sexuell och reproduktiv hälsa.

Som sagt är det lovvärt att regeringen lyfter jämställdhet som en förutsättning för ekonomisk utveckling men det verkar än en gång som att kortsiktiga ekonomiska vinstintressen prioriteras högre än hållbar utveckling och reella möjligheter för kvinnor i Sverige och världen. Var är satsningarna på jämställdhet och hållbar utveckling i Sverige Anders Borg och Gunilla Carlsson?

Gunvor G Ericson, jämställdhetspolitisk talesperson MP

Helena Hellström Gefwert, sammankallande Miljöpartiets jämställdhetskommitté

 Läs debattsvaret i Expressen: http://www.expressen.se/debatt/1.2698098/gunvor-g-ericson-och-helena-hellstrom-gefwert-jamstalldhetskampen-behovs-aven-i-sverige

Gårdagens DN (22/1-12) skrev om det som många redan vetat om länge men som nu även utretts ordentligt. Regeringens jämställdhetsbonus fungerar inte. Den är krånglig och leder inte till att fler män tar ut föräldraledighet. Något som regeringen själva också konstaterat i sin jämställdhetsbilaga till höstbudgeten 2011. För att åstadkomma en förändring krävs kraftigare reformer.

Jämställdhet för mig handlar inte om att uppnå ”jämna” grupper, utan om människors rätt att inte bli hindrade av sitt kön eller sitt könsuttryck. Inom partipolitiken är det kvinnor som hindras från att ta halva makten i beslutande församlingar.


Målet för mig är därmed inte nått när Miljöpartiet har en jämn könsfördelning i våra styrelser och fullmäktigegrupper. Jag vill att ett grönt parti ska förbättra kvinnorepresentationen i riksdagen, landstingen och kommunerna och inte bara ha ett jämställt facit internt. Det betyder att i ett grönt parti – där kvinnor är i kraftig majoritet bland både våra medlemmar och väljare – är något annat än fler kvinnor än män på maktuppdrag är ett misslyckande.

Jämställdhetskommitténs granskning av hur Miljöpartiets politiska uppdrag fördelats mellan könen är ett väldigt nyttigt verktyg för oss som vill förbättra jämställdheten i partiet. På samma sätt som RFSU:s granskning av hur landstingens olika regler påverkar tillgången till sexuell och reproduktiv hälsa kan vi nu tydligt se var våra svagheter ligger.

Vi uppnår en hyfsad könsfördelning, med 44-48 procent kvinnor på förtroendeposterna. Bättre än många andra partier, förvisso, men inte jämställt. Jag tror att vi har vår långa tradition med varvade listor att tacka för den fördelningen, för på de uppdrag där vi gröna bara väljer en person – som till exempel presidieuppdragen i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige ser siffrorna sämre ut. Där är det fortfarande, även i Miljöpartiet, en majoritet män som får förtroende.

Men våra kvoterade listor kan också vara problematiska. När Miljöpartiet i Stockholm stad hade provval före valet 2010 var det en rad kvinnor som hade medlemmarnas starkaste förtroende, de första fyra namnen på listan var kvinnor. Men medlemsmötets principer om kvotering lyfte då upp män på platserna 2, 4 och 6, vilket placerade den fjärde mest framröstade kvinnan först på listans sjunde plats. Ett annat exempel är resonemang jag ofta hör om att när en kvinna har haft ett uppdrag så bör det – i jämställdhetens namn – vara dags för en en man nästa gång.

Den sortens regler uppnår möjligen numerär jämställdhet inom Miljöpartiet, men vi tar inte vårt ansvar för att förbättra maktfördelningen inom partipolitiken.

Anders Wallner
partisekreterare Miljöpartiet de gröna

I söndags skrev Åsa Romson i Expressen om hur Miljöpartiets språkrörsmodell med delat ledarskap främjar jämställdheten. Detta som ett svar på Rossana Dinamarcas, V, kritik mot MP:s modell med delat ledarskap som ett sätt att befästa den manliga dominansen i politiken.

Varvade listor och delat språkrörskap har varit bärande delar som Miljöpartiet utvecklat för att göra politiken mer jämställd och öppen för fler att delta i, skriver Åsa.

Åsa hänvisar till Jämställdhetskommitténs rapport Hur jämställt är Miljöpartiet? som visar att rent statistiskt sett, är mer jämställt än genomsnittet. Det delade ledarskapet, språkrör, gruppledare med flera pekas ut som en starkt bidragande orsak.

Läs Åsas artikel här.

Miljöpartiets Jämställdhetskommitté deltog på en rad olika arrangemang under Almedalsveckan.

På MP:s dag den 3 juli delade JK ut material såsom rapporten Hur jämställt är Miljöpartiet?, disktrasor med budskapet: Olika kön – olika värde samt pins med feministmärket i Almedalen.

JK:s sammankallande Helene Öberg deltog bl.a. i paneldebatter om sexuella övergrepp, att se agera och förebygga, arr. BRIS och barn, uppfostran och genus, arr. Varken hora eller kuvad, ABF m.fl. Läs mer på Helenes blogg.

MP:s jämställdhetspolitiska talesperson Gunvor G Ericson deltog i flera debatter om bl.a. tilläggsförsäkringar i sjukförsäkringen och socialförsäkringsutredningen. Gunvor deltog också i en paneldebatt om för- och nackdelar med ett samtyckeskrav i våldtäktslagstiftningen (bilden).

Debatten arrangerades av ROKS och leddes av författaren och journalisten Unni Drougge . Miljöpartiet vill införa ett samtyckeskrav i våldtäkslagstiftningen. Gunvor refererade till Madeleine Leijonhufvuds, professor i straffrätt, utredning som föreslår en lag om samtycke. En utredning som tillkom på Miljöpartiets initiativ.

Forskaren och juristen Eva Diesen förespråkar ett införande av s.k samtyckesrekvisit, medan dagens lagstiftning bygger på våldsrekvisit (måste bevisa misshandel/våld). Våldtäktsanmälningarna ökar stadigt för varje år. Det gör inte åtalen. Diesen är tydlig med att det inte bara är anmälningarna, utan även brotten som ökar.

- Våldtäkt måste definieras som ett integritetsbrott och inte, som i dag, som ett våldsbrott. Så som den är utformad nu är kvinnor sexuellt tillgängliga tills de säger nej eller gör motstånd. Om lagen bygger på samtyckesrekvisit krävs inga bevis på våld eller hot, utan flyttar över fokus till killen så att han visar att han har gjort något för att vara säker på att hon ville, säger Eva Diesen. Diesen och Gunvor G Ericson jämför med sexköpslagstiftningen som flyttade ansvarsfrågan från ”säljare” till ”köpare”.

Miljöpartiets jämställdhetssamordnare Maria Skalin besökte flera intressanta seminarier under veckan.

Fackförbundet Kommunal hade bjudit in Gudrun Schyman, Feministiskt initiativ, och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (FP) till ett mycket intressant samtal om förskola, vårdnadsbidrag och nannys (bilden). Nedskärningar i förskolan – på grund av skattesänkningarna- leder till en ”hämta tidigt hets” bland föräldrar. De som har råd genom jobbskatteavdraget (något förenklat) kan lägga dessa pengar på egna barnflickor – en bransch som växer kraftigt. Kommunals rapport Alla andra hämtar tidigt finns här. Samtalet – mycket bra modererat av Eric Sundström – avslutades med ett quiz om barnomsorg där panelen fick klart godkänt.

Stockholms universitet arrangerade seminarium på temat Politiskt ledarskap i förändring – vad säger forskningen? med statsvetare Jenny Madestam och professor Tommy Möller. Hur har de politiska partiernas sätt att fungera förändrats genom tiderna och hur har det påverkat villkoren för partiledarna? Vilken roll förväntas framtidens partiledare axla? Inbjudna deltagare var Mona Sahlin och Åsa Romson (bilden). Tyvärr fokuserade moderator Cecilia Garme mest på Mona Sahlins privatliv och huruvida hon varit för privat eller personlig. Ironiskt, då seminariet handlade just om skilda förväntningar på kvinnor och män i politiken…

Andra seminarier var:

Allt du skulle vilja veta om homosexualitet och arbetsmarknad men inte vågat fråga om. Arr: Linnéuniversitetet. Mats Hammarstedt, professor i nationalekonomi, presenterade forskning om löneskillnader mellan homosexuella och heterosexuella samt diskriminering i anställningsprocessen.

Män, makt och sex – från hotellrum till slagfält, arr. Feministiskt initiativ. I panelen: Lena Ag från Kvinna till Kvinna, Ella Niia, Hotell- och restaurangfackets ordförande samt Lars Jalmert, mansforskare vid SU.

Partiets ledare – en fråga om jämställdhet?, I ett internationellt perspektiv är Sverige väl känt för sin höga andel kvinnor i politiken. Men varför har så få kvinnor blivit partiledare?  arr: Talmannens referensgrupp för jämställdhetsfrågor. Läs Emmy Raspers klockrena beskrivning av seminariet här.

Ryck upp dig kvinna. De senaste åren har kvinnors psykiska ohälsa ökat markant. Vad beror det på? Vilken betydelse har arbetsmarknadens villkor, barnomsorg och utbildning för kvinnors psykiska ohälsa? Seminariet lyfte problem men söker också efter lösningar för att nå förändring (SKL).

Förhandlingar vid köksbordet och vid chefens skrivbord. SACO presenterade rapport om Kvinnor och män i en individualiserad lönebildning. Bl.a. framkom att löneskillnader mellan kvinnor och män är större bland akademiker än genomsnittet.

Väpnat våld mot kvinnor. Kvinnors roll och utsatthet i konflikter ska vara en integrerad del i Sveriges strategiska arbete för fred och säkerhet. Trots denna målsättning exkluderas vapens konsekvenser för kvinnor i säkerhets- och nedrustningsarbetet. Arr: Säkerhetspolitiskt Sommartorg genom Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, Kristna Fredsrörelsen och Sida.

Från besöksförbud till kontaktförbud – hur ska lagen om kontaktförbud tillämpas? Kvinnojoursrörelsen har länge uppmärksammat en rad problem när det gäller hur besöksförbud i praktiken tillämpas. Oftast tvingas en kvinna som utsätts för våld av sin man att fly det gemensamma hemmet, istället för tvärtom. Nu kommer förslag på ny lagstiftning. Är det lösningen på problemen?  MP:s riksdagsledamot Maria Ferm i justitieutskottet deltog. Arr. ROKS.

Feministiskt allians och kvinnors roll i demokratiseringsprocesser. Inbjudna samtalsgäster från Egypten och Afghanistan som berättade om kvinnors aktiva roll i revolutionerna. Varken hora eller kuvad (VHEK). Tyvärr kom inte de intressanta gästerna till sin rätt då seminariet kunde ha varit bättre arrangerat med t.ex. mikrofoner, en mer inkluderande möblering, tydligare moderering, etc.

Jämställda folkrörelser. Är våra folkrörelser så jämställda som det står i stadgar och programförklaringar? Stefan Bergh, IOGT-NTO, pratar om jämställdshetsarbetet inom folkrörelser och organisationer globalt och lokalt med Sofia Karlsson från Allt om jämställdhet. arr.UN Women nationell kommitté Sverige/Gotland. Det var ett intressant samtal som hade förtjänat fler besökare. Det diskuterades jämställdhet som en del i verksamhetsplanering, verksamhetsredovisning och ledarskapsutbildningar. Samtalsdeltagarna lyfte också problemet med att den nyaste personen på en arbetsplats eller i en organisation ofta blir ansvarig för jämställdhetsarbetet. Kvantitativ fakta i all ära men talartid, inkludering i beslut etc måste också inkluderas i jämställdhetsarbetet. Bristande jämställdhet i en organisation grundar sig i problem med organisationskultur, t.ex. kommunikationsbrist, ledarskapsbrist, homosocialitet och så vidare.

För kommentarer eller frågor angående Jämställdhetskommitténs deltagande i Almedalen kontakta jämställdhetssamordnare Maria Skalin: maria.skalin@mp.se

Så var det äntligen dags för en Prideparad i Karlstad igen!

Förra årets parad var välbesökt och, det i Sverige alltid lika viktiga vädret, solen gassade otroligt. Det var som en bastu när vi gick igenom gatorna genom centrum. Denna gång verkade det bli lite molnigare först, för att sedan bli nästan lika varmt.
Vi var fyra miljöpartister den gången och det kändes lite lamt med tanke på partiets inställning i dessa frågor samt att det var valår.

Paraden genom staden

I den varma solen vandrade vi först till Vikenparken för att samlas och invänta startskottet för årets Värmland Pride.

Klockan tolv bar det iväg genom stadens gator. Vi bör ha varit runt 200 personer allt som allt samt ett antal åskådare. (Det är alltid lika intressant att beskåda åskådarna på trottoaren, som visar sina känslor mer än de själva må tro.) Musik fanns såklart med, så att dem som ville kunde dansa och sjunga, men i övrigt var det ett lugnt, trevligt och skönt tåg att paradera i! Dessutom var det betydligt fler partister i år, drygt tio medlemmar som valt att delta (varav flera utanför Karlstads kommun).

Efter knappt en timme tågade alla in i museiparken för att lyssna på några kortare tal och sedan bara umgås med varandra. Från Miljöpartiets sida hade vi med oss ett parasoll (mycket lämpligt i det gassande solskenet), fyra stolar, ett mycket stort ritpapper och vattenfärger.

I dagens Värmlands Folkblad skriver även tre av kommunalråden i Karlstad om just Pride, hbtq och kärlek, däribland vårt ena kommunalråd Maria Frisk.

Tack, RFSL Ungdom och RFSL för arrangemanget! Vi ser gladeligen fram emot nästa års femårsfirande Värmland Pride!

Annika Lillemets, riksdagsledamot från Östergötland och partistyrelseledamot vill arbeta för en mer rättvis fördelning av arbete, pengar och makt och en mer deltagande och demokratiserad ekonomi inom naturens ramar.

Hon menar att det är ett ett effektivt sätt att öka jämställdheten och att ingen ska diskrimineras på grund av sitt kön eller av någon annan anledning.

- Partiet behöver göra en mer grundlig maktanalys för att finna de mest effektiva politiska åtgärderna för att öka jämställdheten. För Annika är den viktigaste jämställdhetsfrågan en mer rättvis fördelning av arbete, pengar och makt som skulle gynna kvinnor både nationellt och globalt.

För Annika – som är en av sex kandidater till kvinnligt språkrör – är en konkret åtgärd för att åstadkomma detta i Sverige är att sänka normalarbetstiden, till att börja med till 35 timmar i veckan.

- Med lägre heltidsnorm kombinerad med en fördelningspolitik som syftar till att minska inkomstskillnader istället för att öka dem, kan fler försörja sig på sitt arbete. Det är viktigt att de som tjänar mycket(oftast män) betalar mer skatt än de som tjänar lite (oftast kvinnor). Det är väldigt viktigt att vända trenden och målmedvetet minska de ekonomiska klyftorna.

Annika vill satsa mer på det hon kallar gemensam sektor och demokratisera istället för privatisera skola, vård och omsorg. Hon menar att arbetssituationen blir allt mer pressad i många offentliga verksamheter på grund av sparkrav när kommunerna prioriterar skattesänkningar. Detta går framförallt ut över de kvinnor som både blir av med jobbet och blir kvar.

Annika tycker att det är självklart att vara feminist. För henne innebär det att alla människor ska ha lika rättigheter att få leva och utvecklas utan att begränsas av påtvingade könsstereotypa (eller på andra sätt begränsande) normer. Feminism handlar om individens frihet lika väl som rättvisa!